Till innehållet
PaddelbladetHavspaddling, säkerhet och utrustning

Paddlar

Skor för löpning, fotboll och vandring

För asfalt är en lätt löparsko med dämpad mellansula och låg vikt det vanligaste valet. Korki har dobbar under sulan och används på gräs, medan halówki har en slätare gummisula för inomhusplan.

Ett par löparskor med lätt mönstrad gummisula står på en asfaltväg, fotograferade snett ovanifrån i lågt morgonljus med långa skuggor.

För asfalt är en lätt löparsko med dämpad mellansula och låg vikt det vanligaste valet. Korki har dobbar under sulan och används på gräs, medan halówki har en slätare gummisula för inomhusplan. På fjälleder krävs en sko med styv sula, grepp och skydd för foten, ofta högre skaft än en vanlig löparsko.

Vilka skor passar för löpning på asfalt?

Asfalt är ett hårt och jämnt underlag. Det ställer krav på dämpning och på att skon inte är för tung, eftersom varje steg upprepas tusentals gånger under en tur. En vanlig löparsko för asfalt har en mellansula av skum, till exempel EVA eller polyuretan, och en yttersula av gummi med ett ganska slätt mönster. Mönstret behöver inte vara djupt, eftersom underlaget är jämnt.

Vikten spelar roll. En sko på 250 till 300 gram i storlek 42 är lättare att lyfta än en terrängsko med kraftig sula. Samtidigt får dämpningen inte vara så mjuk att foten viker sig i sidled. Pronation, det vill säga hur foten rullar inåt vid steg, påverkar valet. En del löpare behöver ett stöd på insidan, andra klarar sig utan.

Det finns ingen sko som passar alla. Den som springer korta pass på asfalt kan välja en lättare modell, medan den som springer längre pass ofta vill ha mer dämpning. Den som vill läsa mer om hur skor för asfalt skiljer sig från andra typer kan hitta en genomgång på löparskor för asfalt.

Storleken är en egen fråga. Fotens längd mäts bäst på kvällen, när foten är som störst, och med den socka som ska användas. Det ska finnas ungefär en tumme mellan tå och skospets. För breda fötter kan en sko med rymlig läst vara bättre än en smal modell, även om den senare har bättre dämpning.

Vad är skillnaden mellan korki och halówki?

Både korki och halówki är fotbollsskor, men de är gjorda för olika underlag. Korki har dobbar, det vill säga fasta piggar, under sulan. De används på naturgräs och ibland på konstgräs, där dobbarna kan greppa i underlaget. Antalet dobbar och deras form varierar. På mjukt gräs behövs längre dobbar, på hårt underlag kortare.

Halówki har en slätare gummisula utan dobbar. De är avsedda för inomhusplan, ofta med ett mönster som ger fäste mot ett hårt golv utan att repa det. Sulans gummiblandning är viktig: för mjukt gummi ger fäste men slits snabbt, för hårt gummi håller längre men greppar sämre.

En tredje variant är skor för konstgräs, ibland kallade turfy. De har många korta dobbar och en sula som tål att användas på konstgräs utan att fastna. Skillnaden mot korki ligger i dobbarnas längd och antal, och mot halówki i att sulan har dobbar alls.

Materialet i ovandelen skiljer sig också. Korki har ofta en ovandel av syntetmaterial eller läder, medan halówki kan ha mesh för ventilation. Inomhusplaner är varma, och en sko som andas minskar risken för fotsvett och dålig lukt.

Vilka skor ska man välja för en fjälled?

En fjälled består av sten, rötter, lera och ibland vad. Skon behöver skydda foten mot stötar, ge fäste på vått underlag och hålla ute vatten. En vandringsko eller känga med styv sula och högre skaft är därför vanligare än en löparsko. Den styva sulan fördelar trycket från stenar och gör att foten inte böjs obekvämt.

Greppet sitter i yttersulan. En sula med djupa klackar och mjuk gummiblandning ger fäste på vått grus och lera. På hällar kan mjukt gummi slitas snabbt, medan hårdare gummi håller längre men greppar sämre. Många tillverkare anger sulans gummiblandning, och den som vandrar mycket på blöta hällar kan behöva en mjukare blandning.

Vattentäthet är en avvägning. En sko med membran håller ute vatten men släpper också ut mindre fukt inifrån, vilket kan ge fuktiga strumpor vid långa etapper. En sko utan membran torkar snabbare men blir blöt direkt. På flerdagsturer i regn är det ofta bättre att välja en sko som torkar snabbt och byta strumpor, än att förlita sig på ett membran som till slut blir fuktigt inifrån.

Skaftets höjd påverkar stödet. Ett högre skaft skyddar anklarna och hindrar grus från att komma in, men väger mer och kan skava. Den som bär tung packning har oftare nytta av ett högre skaft än den som går med lätt packning.

Hur påverkar material och sula valet?

Ovandelen kan vara av läder, mesh eller syntetmaterial. Läder är slitstarkt och formar sig efter foten, men väger mer och torkar långsamt. Mesh är lätt och ventilerar bra, men skyddar sämre mot vatten och slits snabbare mot sten. Syntetmaterial ligger mellan dessa och används ofta i löparskor och inomhusskor.

Mellansulan avgör dämpningen. Skum av EVA är vanligt och lätt, men trycks ihop med tiden. Polyuretan håller formen längre men väger mer. En del skor har en platta av hårdare material inlagd för att styva upp och ge stabilitet, vilket kan vara bra för den som pronerar mycket.

Yttersulan består av gummi med olika hårdhet. Mjukt gummi greppar bättre på vått underlag men slits snabbare, särskilt på asfalt. Hårt gummi håller längre men greppar sämre. På en sko som används både på asfalt och i terräng blir kompromissen tydlig: sulan kan inte vara optimal för båda.

För den som köper skor för flera aktiviteter är det värt att tänka på att sulan slits olika snabbt beroende på underlag. En sko som mest används på asfalt får ett slätare mönster snabbare än en sko som används på grus och i skog.

Hur hittar man rätt storlek och passform?

Storleken mäts bäst genom att foten mäts mot ett papper, med hälen mot en vägg och ett streck vid tåns längsta punkt. Mätningen görs på kvällen, eftersom foten sväller under dagen. Måttet i centimeter jämförs sedan med tillverkarens storlekstabell, som kan skilja sig mellan märken.

Bredden är minst lika viktig som längden. En sko som är för smal kan ge skav och domningar, även om längden stämmer. En del märken anger lästens bredd, och den som har breda fötter kan behöva gå upp en storlek eller välja en modell med rymligare läst.

Pronation, det vill säga hur foten rullar inåt vid steg, påverkar behovet av stöd. Den som pronerar mycket kan behöva en sko med stöd på insidan, medan den som pronerar lite klarar sig med en neutral sko. Det finns ingen enkel regel, och en del löpare behöver prova sig fram.

Sulor och inlägg kan bytas ut. Ett eget inlägg kan ge bättre stöd för den som har höga valv eller ont i fötterna. Det är dock viktigt att inlägget inte gör skon för trång, eftersom det tar plats i höjdled.

Hur sköter man skorna så att de håller?

Rengöring påverkar livslängden. Lera och grus bör borstas bort medan det är torrt, innan det trycks in i materialet. Mesh och syntetmaterial kan rengöras med en mjuk borste och ljummet vatten, medan läder kräver ett skonsammare medel och ibland ett läderbalsam för att inte torka ut.

Torkning ska ske i rumstemperatur, inte på element eller i direkt sol. Värme kan skada lim och skum, vilket gör att sulan släpper eller dämpningen försämras. Tidningspapper instoppat i skon drar ut fukt inifrån och bör bytas med jämna mellanrum.

Lukt uppstår när fukt och bakterier stannar kvar i skon. Genom att låta skorna torka ordentligt mellan användningarna och byta strumpor minskar risken. Ett par skor som används varje dag hinner inte torka, och då är det bättre att varva två par.

Sulan slits och kan behöva bytas eller lagas. På vandringsskor kan en skomakare ibland byta sula, medan löparskor oftast inte är gjorda för det. När dämpningen är ihoptryckt och mönstret borta är det oftast dags för ett nytt par, även om ovandelen ser hel ut.